novellbloggen.blogg.se

När vi var framme på sjukhuset så sprang vi direkt till rummet där Anton var.

Jag såg honom ligga där på sjukhussängen helt sönderslagen och fortfarande medvetslös.

Jag kände hur tårarna brände bakom ögonlocken och jag kunde inte hålla dom inne länge till.

Jag skyndade mig till Anton och satte mig på knä bredvid sängen,tårarna forsade ut direkt.

'Anton vakna! Anton snälla vakna! Anton vakna nu det här är inte kul!' började jag ropa samtidigt som tårarna rann ner för mina kinder.

Jag kollade runt i rummet och såg William sitta där på den slitna fåtöljen med helt söndergråtna ögon.

Det gjorde mig ännu ledsnare. Jag höll om Antons hand och började berätta hur mycket jag älskade honom i hopp om att han skulle öppna ögonen och säga att han älskar mig med.

Men,hur många gånger jag än bad honom att vakna så öppnade han inte ögonen,han bara låg där,fortfarande medvetslös.

'Anton snälla..min ängel,vakna nu,jag börjar bli trött.' var det sista jag fick ut ur min mun innan jag somnade.

 

Jag vaknade och hade ont i hela kroppen,William var inte där och inte Anton heller.

Jag fick panik och började leta efter min mobil för att ringa William men upptäckte att jag hade lämnat den hemma.

Jag såg att en sjuksköterska som jag hade pratat med dagen innan kom in i rummet.

'Emily..jag har goda nyheter.' sa hon och började le.

'Anton mår bra nu och får åka hem,han väntar på dig nere vid parkeringen.' forsatte hon och gick ut ur rummet.

Jag fick syn på en liten lapp på fåtöljen där William hade suttit,jag tog upp lappen och började läsa.

'Emily,du somnade igår och vi ville inte väcka dig men Anton mår bra och vi väntar på dig i bilen,kram William.'

Jag kände hur jag började le,jag la ner lappen i jackfickan och skyndade mig ner till parkeringen.

 

Jag fick syn på Anton som stod utanför bilen och rökte,jag sprang fram till honom och han kramade mig hårt.

'Gör aldrig sådär igen.' sa jag till honom.

'aldrig igen babe,jag lovar.' svarade han och vi satte oss i bilen och började åka hemåt.