novellbloggen.blogg.se

Jag skulle aldrig mer få se henne!
Jag kan fortfarande inte fatta att det hände.Det har redan gått 2 månader sedan det hände,men ändå så kan jag inte fatta att det hände.
Jag gråter minst 5 gånger per dag.
Jaxon och Jazmyn grät också när jag berättade vad som hänt.
Mamma och pappa grät ju såklart också men men...nu har det redan hänt och jag kan inte göra något åt det.
Jag är ju såklart jätte ledsen och helt krossad pågrund av det som hände.
Nu sitter jag själv i soffan varje kväll och kollar på "Remember Me" för att minnas den sista kvällen jag hade med Daria.
Det känns på något sätt bättre då..
det känns liksom som att Daria satt där bredvid mig i soffan då.
Nu var klockan 23:47 och jag var jätte trött så jag gick och la mig i sängen.
Det var jätte tomt och obekvämt att ligga helt ensam i våran stora dubbelsäng nu.
Åhh Gud vad jag saknar henne!
Jag kände att en tår sakta rann ner för min kind.
Jag torkade bort den och försökte somna,men helt plötsligt så var jag inte lika trött längre.
Jag bara låg där i sängen och tänkte på det som hade hänt.
Helt plötsligt kände jag att någon tog tag i min hand!
Mitt hjärta stannade i några sekunder,men sedan visste jag att det var Daria som hade kommit till mig.
Jag kände en sorts glädje sprida sig i min kropp :)
Nu kände jag mig inte lika rädd och ensam längre.
Det var skönt att Daria hade kommit tillbaka till mig igen.