novellbloggen.blogg.se

Jag och Anton tog av oss ytterkläderna och gick direkt in till hans rum, William åkte till sin tjej och föräldrarna skulle vara borta 2 veckor till. Inget sex, bara snack och mys. Just då var allt perfekt, vi drack te, tittade på film och åt choklad, i 2 hela veckor var allt perfekt. Dagen innan föräldrarna skulle komma tillbaka skulle jag tillbaka till min faster och nästa dag skulle pappa hämta mig. Faster gick med på att jag sov hos "kompisen" under veckorna, hon ville inte hålla mig inlåst i sin lilla sommarstuga med saft och bullar varje dag. Jag kände mig ganska dum som inte umgicks med faster som jag inte hade träfftat på så lång tid, men jag ville ju spendera varje sekund med Anton.

 

Jag packade ihop mina saker och insåg att nu var det roliga slut, jag skulle behöva åka hem utan Anton, killen i mitt liv, han som gjorde mig stark. Hur skulle det gå frågade jag mig själv.

Vi gick till ytterdörren och jag satte på mig skorna och jackan för det var ganska kallt då.

Nu skulle jag spendera nästan en hel månad ensam, i mitt rum.

Jag tittade upp på Anton, han grät, det krossade mitt hjärta ännu mer. Även jag började gråta nu.

'GÅ INTE!' ropade han ut högt, även fast jag stod precis framför honom. Han slängde sig över mig som ett litet barn och kramade om mig hårdare än någonsin. Nu grät vi båda två så mycket att vi fick svårt att andas.

Vi stod där en evighet och bara kramades och grät tills vi lyckades släppa taget om varandra.

'Jag älskar dig mer än något annat på den här jorden, Emily.' lyckades han få ur sig.

'Älskar dig också jävligt mycket.' svarade jag och kramade om honom en sista gång.

Nästa sekund var jag i fasters lilla stuga igen, jag kikade in i hennes rum och såg att hon redan somnat, jag ville inte väcka henne så jag gick till rummet där jag hade lämnat min resväska 2 veckor tidigare, kollade att jag inte hade glömt något och la mig i sängen. Jag tänkte på Anton, ända tills jag somnade.

 

Faster kom in och väckte mig, sa att pappa var framme om 1 timme. Jag satte mig i sängen när hon hade gått ut ur rummet och tittade på klockan, '09:24' visade den. Jag reste mig upp och satte på mig ett par tighta jeans och en vanlig svart långärmad tröja, satte upp håret i en slarvig tofs och gick ut till köket där faster var.

Såg att hon grät så jag kramade om henne och sa att jag älskade henne och bad om ursäkt för att jag varit borta. 'Det är lugnt mitt hjärta, jag älskar dig oavsett vad.' svarade hon och log.

Inte föränns jag satte mig ner på stolen bredvid faster märkte jag att hon hade ställt fram en kopp te, jag brukade inte vara så sugen på frukost när jag vaknade och det visste hon. 'En kopp te klarar du väl av innan pappa kommer?' 'Jadå, det borde jag iallafall klara av, tack.' svarade jag.

Vi satt och småpratade ett litet tag, sen hörde vi någon tuta, det var pappa. 'Jag hämtar dina saker.' sa faster, gick in till rummet och var snart tillbaka med mina saker i handen. Jag satte på mig ytterkläderna, tackade för allt, sa att jag älskade henne, tog mina saker och började gå mot bilen. Pappa och faster hälsade aldrig därför följde faster inte mig till bilen. Jag tryckte in allting i bagageluckan och satte mig i bilen. Pappa log ett stort leende som jag inte hade sett på flera år, han kramade mig länge och sa att det var skönt att jag var tillbaka.

Det var som att han var en helt ny person, verkade som att han hade ändrats vilket var väldigt positivt.

Jag berättade en liten del av vad jag hade gjort men mestadels av det jag fick ur mig var påhittade lögner.

Sa att vi hade badat, matat ankorna, fiskat och att jag hade hälsat på en kompis.

Vägen hem var inte så lång, pappa satte på en gammal abba skiva och hela vägen hem sjöng vi med i alla låtar.

 

Var MIN pappa tillbaka?